Nattinlägg.
Hoppas ni har det bra kära ni! Här ligger jag och filosoferar med en sovandes Madde bredvid mig. Jag filosoferar över livet i största allmänhet och hur jag hamnade där jag är idag. Folk sviker, det finns playande svin och sånna som bara förstör. Men jag måste säga att jag är fruktansvärt glad över att jag har mina vänner. Det är deras förtjänst att jag gör detta idag, att jag kan resa mig upp ur sängen och tänka att dagen ska bli bra! Jag lever mitt liv till fullo och är inte rädd att göra bort mig, jag älskar och jag hatar.
Det absolut värsta som finns är att förlora en nära vän och känna sig grundlurad, givetvis i olika sammanhang. Men jag har mina vänner och såklart min älskade Mamma.
Men i övrigt känns det som om jag e klar här, jag har gjort mitt på denna ön, been there done that all over the place. Känns som jag är redo att flytta "hem". Till mitt älskade Göteborg, den staden jag vill leva mitt liv i, leva galet men bra.
I mitt liv har jag varit kär, älskat, gråtit, hatat, skrattat druckit, busat, smugit ut, festat som om morgondagen inte fanns, jag har skrikit, jag har varit en dålig människa, men också en bra, jag har sett vänner komma och gå, jag har sett svek men också kärlek, jag har hållit mina vänner när dom mest behöver mig, jag har velat döda min bror (PMS!!!), jag har skrikit på dom som inte förtjänar de, jag har kallat en tjej för dåliga saker (den vidriga människan förtjänade de, och det gör hon fortfarande.), Jag har sjungit på scen (stackars publik), jag har fjäskatmig till ett mvg, och jag har fuskat mig till ett ig, jag har spelat fotboll och handboll, jag har dansat balett och showdance, jag har ridit och gått på gym. Jag har solat, badat, klättrat i berg, cyklat, vart flickvän och haft pojkvän. Men jag har inte haft dig.
(självklart har jag gjort en jävla massa mer, men kommer inte på så mkt halv tre på natten tyvärr...)
När man växer upp går alla igenom psykiska påfrestningar, vissa mycket mer värre än andras. Det finns dom vars liv svävar på moln, och det finns dom som vars liv knappt längre har mening. En evig kamp mot sig själv. I alla fall oss tjejer med dagliga krav om hur du ska se ut. Ni killar kanske inte bryr er, men vi gör. Vi vill vara smala, vi vill vara snygga och sexiga, inget snack om saken. Någon gång kommer jag säkert att lägga mig under kniven för att rätta till mina komplex. Och även om jag vet att jag inte behöver så vill jag vara liten och smal. Det finns inget värre än att känna sig äcklig, ful och osexig. Iaf för vissa. Dom visa kvinnorna säger att självförtroende är sexigt, ett snyggt léende och charm kommer du så mycket längre på, visst är de så? Men försök banka in det i ungdomar som ständigt lever under press med ideal och skönhet. Vi vill vara så bra som möjligt, och när vi inte duger, rasar de. När någon är bättre, snyggare, sexigare, roligare, charmigare allt de där, då uppstår svartsjuka. Och det har man varit med om.
Nu ska jag inte älta mer över min just nu så upponer vända vardag där logiken och och det som borde vara är som bortblåst. Just nu tänker jag; Helvetes jävla skit, varför blev de såhär? Varför kan jag inte få som jag vill någon gång? Jaja, min tur kommer väl.
Nu mina små vänner ska jag försöka sova. Gör er lyckliga, whatever it takes, så e ni värda det! Nu ska jag krama om min Älskade Madde. Puss på er, ta väl hand om er! ♥
true story.
Miss you Papi.
Det absolut värsta som finns är att förlora en nära vän och känna sig grundlurad, givetvis i olika sammanhang. Men jag har mina vänner och såklart min älskade Mamma.
Men i övrigt känns det som om jag e klar här, jag har gjort mitt på denna ön, been there done that all over the place. Känns som jag är redo att flytta "hem". Till mitt älskade Göteborg, den staden jag vill leva mitt liv i, leva galet men bra.
I mitt liv har jag varit kär, älskat, gråtit, hatat, skrattat druckit, busat, smugit ut, festat som om morgondagen inte fanns, jag har skrikit, jag har varit en dålig människa, men också en bra, jag har sett vänner komma och gå, jag har sett svek men också kärlek, jag har hållit mina vänner när dom mest behöver mig, jag har velat döda min bror (PMS!!!), jag har skrikit på dom som inte förtjänar de, jag har kallat en tjej för dåliga saker (den vidriga människan förtjänade de, och det gör hon fortfarande.), Jag har sjungit på scen (stackars publik), jag har fjäskatmig till ett mvg, och jag har fuskat mig till ett ig, jag har spelat fotboll och handboll, jag har dansat balett och showdance, jag har ridit och gått på gym. Jag har solat, badat, klättrat i berg, cyklat, vart flickvän och haft pojkvän. Men jag har inte haft dig.
(självklart har jag gjort en jävla massa mer, men kommer inte på så mkt halv tre på natten tyvärr...)
När man växer upp går alla igenom psykiska påfrestningar, vissa mycket mer värre än andras. Det finns dom vars liv svävar på moln, och det finns dom som vars liv knappt längre har mening. En evig kamp mot sig själv. I alla fall oss tjejer med dagliga krav om hur du ska se ut. Ni killar kanske inte bryr er, men vi gör. Vi vill vara smala, vi vill vara snygga och sexiga, inget snack om saken. Någon gång kommer jag säkert att lägga mig under kniven för att rätta till mina komplex. Och även om jag vet att jag inte behöver så vill jag vara liten och smal. Det finns inget värre än att känna sig äcklig, ful och osexig. Iaf för vissa. Dom visa kvinnorna säger att självförtroende är sexigt, ett snyggt léende och charm kommer du så mycket längre på, visst är de så? Men försök banka in det i ungdomar som ständigt lever under press med ideal och skönhet. Vi vill vara så bra som möjligt, och när vi inte duger, rasar de. När någon är bättre, snyggare, sexigare, roligare, charmigare allt de där, då uppstår svartsjuka. Och det har man varit med om.
Nu ska jag inte älta mer över min just nu så upponer vända vardag där logiken och och det som borde vara är som bortblåst. Just nu tänker jag; Helvetes jävla skit, varför blev de såhär? Varför kan jag inte få som jag vill någon gång? Jaja, min tur kommer väl.
Nu mina små vänner ska jag försöka sova. Gör er lyckliga, whatever it takes, så e ni värda det! Nu ska jag krama om min Älskade Madde. Puss på er, ta väl hand om er! ♥
true story.
Miss you Papi.
Kommentarer
Trackback
